Uppställningsområden i Härryda för personbilar är bestämt illegitima. Men inte de två idag godkända och omtalade skrot-kyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Båtnäs. Några nya kommer emellertid inte någonsin att uppkomma återigen. Länsstyrelsens bilskrotsstadga att skrota fordonet med återvinning grusar alla sådana tankar. De befintliga har med tiden fått miljösektionernas välsignelse att dra in inkomster till kommunerna. Tiotusentals av entusiastiska bilägare besöker de ensliga orterna varje år. Med sådant konklusion veknar till och med den mest skrikande klimatförespråkaren. Det är lyckosamt för många entusiaster. Tjuvar och vandaler sjunker dock beståndet. Det är först och främst jänkarna som dra till sig det största inlevelsen. De runda designerna från dessa åkdon är utan jämförande. På den tiden skapades bilarna av designers, som inte tvingades ta hänsyn på luftmotstånd eller bränslekonsumtion. Det är blott en utopi att förvänta sig en ny Dodge Custom Custom Royal eller någon annan plagiat av dessa 50-tals formgivna muskelpaket skall rekonstrueras.

Inte en enda legal gravplats för gamla fordon förekommer nuförtiden i Härryda

Det finns flertalet ihopsamlingsställen för ratade vrak i landet. Men endast 2 är certifierade av traktens klimatkansli som varaktiga gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Härryda. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns många hundra fordonsmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen individer varje år. Fastän ett departements fastställande om utrensning av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som varar till 2050. Det om inget är ett belägg på besöksverksamhetens roll för stället och skyddas således på bästa sätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma assistans till etablering av sevärdhet. Här skapades en bilskrot under 1950-talet. Handel av begagnade bilkomponenter höll på till 1980-talet då bilskroten lades ned. Fordonsvraken blev orörda efter speciell tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var placerade på annans mark. Cirka tusen skilda modeller från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde skroten, tillät vanligt folk att ströva omkring och se på de ålderstigna rariteterna. Dessvärre har dessa besök medfört färre personbilar. Först och främst har Volkswagen-bussar varit frestande för skövlare. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogården för skrota bilen Härryda eller i Årjäng skall betraktas som turistattraktion eller klimatförstörelse har debatterats av klimatutskottet. Nu för tiden klassas ett uttjänt fordon, som miljövådligt avfall. Men så föråldrade vrak har självrensats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.

Hot existerar för illegitim bilkyrkogård i Härryda

Inte en själ i Härryda kommer dock att kunna observera fordon från de mest välkända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes omkring 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för användning och övervakning, då bilinnehavarna bestämde sig att jordfästa fordonet på detta sluga vis. Och Värmland har haft osynliga besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera finner man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Och det är häpnadsväckande hur förkastligt dessa ihopsamlingsställen är valda. Att se sådana på vattenbevarade områden utan tillsyn av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om transitområden. Bristen på ingripanden från ansvarig polis är närmast kass och sporrar till många oegentligheter. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legala bilkyrkogårdar i Årjäng och Kyrkö Mosse.